Underkläder under medeltiden

Under tidig medeltid fick underkläder inte synas då de associerades med kroppens synd. Det var först under sena medeltiden som underkläder fick skymta fram. Från denna tid finns också bilder bevarade där underkläderna syns. Dessa underkläder var oftast av väldigt enkel model av raka tygstycken. Brokar var manliga underkläder, vanligen bestående av ett stycke tyg som knöts runt höften och hölls på plats av ett brokabälte i midjan, som även fungerade som ”strumpbälte”, dvs. strumporna knöts fast vid det. Mansskjortan hade ofta sprund i sidorna så att de nedhängande skörten kunde vikas in mellan benen och tjänstgöra som ett slags kalsong. Särken (kvinnors underkläder) nådde till vaden eller vristen, hade vanligen ärmar men hölls ibland uppe av axelband. Antalet underkläder utökades under senmedeltiden i samband med en klimatförsämring. Män kunde då ha en formsydd undertröja, till vars nederdel benunderkläder, hosorna, kunde snöras. Man bar ibland även flera skjortor eller särkar över varandra.

Underkläder mer synliga

Under renässansen tilläts underkläder bli mer synliga i dräkten och kunde ofta utgöra dyrbarheter inom högre sociala klasser, då tillverkade av tunna tyger och försedda med broderier i vitt eller färgat silke eller metalltråd. Denna utsmyckning av underkläder blev populärt hos allmogen i deras finkläder.

Med början på 1500-talet och ännu in på 1900-talet använde kvinnor även styvade underkläder som korsetter och styvkjolar. Kvinnorna hade oftast även flera lager av underkläder, och då oftast underkjolar. Dessa underkläder var ofta kraftigt vadderade. Den innersta kjolen kunde fungera som menstruationsskydd.

Comments are closed.